Vilken roll spelar vatten i designen av städer?

Välkommen till Urbanista Blogg där vi diskuterar utmaningen med vatten i de nordiska städerna. Allt från säker vattentransport och dagvattenhantering till att bygga hållbara miljöer. Urbanista Blogg baseras på Urbanista Podcast. Denna blogg post baseras på en intervju med Päivi Raivio, en designer med säte i Helsingfors som har dedikerat sin karriär till att skapa bättre allmänna platser genom interventioner och platsbyggande.

Vem är du och vad sysslar du med?

– Jag heter Päivi Raivio. Jag är stadsdesigner och placemaker, särskilt inriktad på stadsrum och interaktionen mellan människor och städer. Jag är grundaren av RavioBumann som är ett konsultföretag fokuserat på projekt, rådgivning och facilitering. Men jag är också en grundare av Parkly som försöker göra skillnad genom att lägga till sociala och gröna ytor med modulära möbler. Jag är också mycket aktiv inom placemaking-området och en ledande medlem av Placemaking Europe som fick Helsinki Design Award förra året.

Kan du berätta lite om placemakingkonferensen som du föreläste på i Pontevedra?

– Placemaking är ett riktigt bra paraply eftersom det samlar en mängd olika människor som på något sätt arbetar med stadsrum. Det kan finnas byggherrar, fastighetsägare, designers och arkitekter, men också facilitatorer och personer som arbetar på kommuner. På placemakingveckan i Pontevedra diskuterade vi en mängd olika ämnen och staden i sig är en stor framgångssaga för att skapa ett riktigt trevlig, stor gågata. Det var ett av fokusområdena där, hur man skapar sådana städer, bilfria städer. Men andra ämnen inkluderade några workshops om Lekfulla städer som jag var involverad i (städer och stadsrum som välkomnar alla åldersgrupper med särskilt fokus på barn) och Transformative Placemaking, där vi börjar med strategiska små åtgärder med målet att förvandla en hel stadsdel . Det börjar egentligen med små handlingar som att placera några stolar, se var människor rör sig och därifrån bygga upp en platsledd utveckling.

Vilken startpunkt har du när du normalt startar ett placemakingprojekt?

– Det börjar på platsen, på platsen som kanske är oanvänd eller med en dynamik som kanske borde ändras, den kanske är för tom eller inte känns bra eller är otrygg, saknar grönska eller aktivitet. I grund och botten, i takt med att städerna blir tätare, behöver vi stadsrum av högre kvalitet och ur en platsskapande synvinkel innebär detta möjligheter för människor att träffa varandra, ha ett utrymme att koppla av på men också att njuta av det goda stadslivet. Så ofta börjar projektet med att identifiera problem och utmaningar för ett visst utrymme, låt oss säga en kvadrat. Men vi tittar också på styrkorna eller potentialen hos en plats: det kan finnas samhälls- eller boendegrupper som är aktiva i det området men som inte har fotfäste på torget. Det kan finnas ett dagis i närheten som inte ens använder torget eftersom det inte passar deras behov. Det är dessa saker vi börjar utforska och skapa fler och nya kopplingar mellan människor och plats. Det kan fungera på olika sätt, som att placera modulmöbler, gröna inslag av lekfulla element och även underlätta sammankomster och evenemang.

Vilka är några av lösningarna som man kan göra på t ex ett torg?

– Grundförfrågan vi ofta får från boende är: fler sittplatser, mer grönska, mer liv. Vi kallar det ofta för marknadsliv, där man kunde ta en fika eller ha möjligheter att dröja sig kvar, men på ett bra sätt. Våra behov kommer från olika åldersgrupper. Om man tänker på familjer så har den typen av åldersgrupp också flera åldersgrupper inom sig. De vuxna vill gärna sitta ner och ta en fika, men då kanske barnen vill ha något att leka med. Ofta är grönskan intressant för barn. Dessa är de grundläggande elementen, men det finns många andra. Det kan finnas offentlig konst, eller kanske några möjligheter att anordna evenemang. Det handlar om ganska enkla saker. Och ofta är bara tanken på någonstans att sitta ner väldigt viktig när det gäller att förankra människor till en plats.

Vilken typ av material använder ni?

– Vi har ofta använt trä i modulprojekten. Detta med tanke på hållbarhet, men trä är också ett bekvämt material. Materialvalen och designen är sådan att varje del kan bytas ut eller ändras, så det ger oss extra flexibilitet så att vi kan gå tillbaka och designa om element baserat på den feedback vi får. Så hypermodularitet och cirkuläritet är inbäddade i konceptet. Men materialmässigt är det också viktigt att lyfta fram de gröna/biomaterialen som växter. Vi har gått bort från tanken att växter bara är dekorativa, vi vill också att de ska stödja den biologiska mångfalden, eller så väljer vi ätbara växter, vilket ger ytterligare en dimension till tanken att vi kan ha en koppling mellan natur och stadsrum. Vi vill föra grönskan nära människor eftersom saker som blomkrukor ofta finns på ett ställe, och bänkarna är separata, och vi vill föra dem fysiskt närmare, för det har en ganska positiv effekt på människor när de faktiskt kan sitta. bredvid växterna, se bina och få en multisensorisk upplevelse.

Hur behåller ni de gröna inslagen, som t ex växter, levande och gröna?

– Visst behöver växter vattnas, men det här varierar verkligen beroende på mängden nederbörd. Det kan finnas veckor då de inte behöver vattnas alls så dessa är alla planerade efter väderförhållandena. I de flesta fall görs vattningen på ett sätt så att jorden absorberar allt vatten och ingenting går ner till marken. Våra planteringskärl har även reservoarer som håller kvar en viss mängd vatten så vattningsfrekvensen är inte lika hög som vanliga växter.

Har ni några problem med översvämningar i era designade områden?

– Nej. De vanligaste översvämningarna sker när vattnet träffar betong eller asfalt, så det finns inget som absorberar vattnet och det rinner till avloppen och skapar ganska ofta översvämningsproblem. Intressant nog var jag på ett seminarium i Åbo där de sa att de för några år sedan hade riktigt kraftiga regn som hade orsakat översvämningar och kostat staden hundratusentals Euro. I grund och botten är lösningarna för att lindra denna typ av avrinningsproblem att lägga till mer grönska, att lägga till dessa regnvattenträdgårdar. Våra lösningar hjälper till att bromsa regnvattnet, men ju mer grönska och jordytor du har, desto långsammare kommer dessa översvämningar att ske.

Är material som används i designen hållbara?

– Jag tror att det generellt görs en livscykelanalys och man använder mer hållbara material, mer permanenta och stadiga. Men jag tror att det skulle kunna finnas många fler träkonstruktioner i offentliga utrymmen. Jag skulle säga att den nuvarande materialsituationen är ganska bra, men jag vill betona möjligheten att lägga till grönska och jag önskar att i stads- och gatuprojekt skulle denna typ av grönska prioriteras mer. Ett exempel är precis runt hörnet, i Tölö, Helsingfors. En gata renoverades nyligen och medborgarna kunde ge sin feedback på planerna. Det kom hundratals kommentarer som sa att vi verkligen skulle vilja ha fler träd på den här gatan. Däremot har de inte satt några träd där. Det finns plats och breda cykelbanor, men jag är förbryllad över varför det inte går att placera fler träd där.

Varför har vi inte fler grönområden och träd på allmänna platser?

– Jag tycker att det sker en långsam förändring av kulturen när det gäller prioriteringarna av utvecklingen eller arkitekturen. Detta kommer från många håll. De medborgare, mål och strategier som staden måste uppfylla, policyer och regler, men jag undrar om dessa prioriteringar har nått offentligheten än. Kanske är att inkludera träd i planen det sista på prioriteringslistan, mer ett fall av "om det finns utrymme och pengar, lägger vi till dem om möjligt". Men om planeringen utgick från idén om att lägga till ytterligare tio träd till en viss gata, så skulle all annan planering behöva lösa det. Det finns kompromisser vi måste göra, men jag tror att grönskan blir allt mer prioriterad i planeringen. Men vi har fortfarande en lång väg kvar när det gäller hållbarhet som är kärnan i vår planering.

Ser du en ökning av hållbarhetstänk i designen av städer?

– Det kommer definitivt. I våra projekt försöker vi göra, som standard, gröna lösningar som stödjer biologisk mångfald och som är cirkulära produkter som bryter idén om linjärt ägande. En vän och kollega från London, Jan Kattein sa, det handlar egentligen om hur du svarar på en brief. Du kan utöka förståelsen för vad hållbarhet är och du kan ta med lösningar till ett projekt som folk inte ens trodde att de kunde begära när det gäller hållbarhet. Lahtis är ett bra exempel på detta. Vi gjorde ett projekt där som var en av mina favoriter som hade en platsframställningsram för att skapa stor effekt med små handlingar. Vi arbetade med åtta olika daghem i Lahtis och vårt mål var att få in mer grönska på deras gårdar.

Tillgång till grönska för barn är en lekfull sak, det är också en hälsogrej, det är ett sätt att utveckla din relation till naturen. Kvaliteten på miljön där de tillbringar så många timmar per dag har stor effekt på hur de interagerar med växter. Det är till och med bevisat att kontakt med jord på en daglig basis kan stärka barns immunförsvar. Men när vi gjorde Lahtisprojektet märkte vi verkligen potentialen som har mer grönska på dagis. Och det här kan vara planteringar eller trädgårdar. Men vi märkte att den minst nöjda personalen var de i de nya byggnaderna, byggnader som har designats för att vara riktigt funktionella, med begränsad grönska, med få träd till skillnad från de äldre daghemmen som hade mycket mer variation och grönska på sina gårdar.

Vilket projekt är du mest stolt över?

– Det finns många projekt, men jag kanske skulle välja det projekt vi gjorde med Helsingfors Salutorg med placemakingmetodik, och vi experimenterade med modulära element och möbler för första gången. Vi insåg att det faktiskt finns ett behov av ett sådant möbelsystem och eftersom vi inte hittar det på marknaden kommer vi att skapa det själva. Det var en stor push för att skapa Parkly, men också viktigt när det gäller att kunna påverka med ganska små åtgärder, i princip grönska och sittplatser.

Det blev flera mål. Det ena var att kommunicera och ha någon form av synlig handling relaterad till hela utvecklingen av södra hamnområdet. Som ett av de första stegen beslutade staden att ta bort en del av parkeringen från vattnet, vilket jag tycker är ett riktigt värdefullt första steg mot att göra det mer folkvänligt. Och i de utrymmena fick vi i uppdrag att skapa en popup-park och sedan en scenliknande struktur. Detta visade oss verkligen att med bara dessa element kan vi verkligen förankra människor på plats och de kan njuta av sin stad och detta vattennära område var särskilt viktigt eftersom det är en nyckeltillgång för Helsingfors. Städer utvecklas alltid. De blir hetare, så vi måste inkludera grönska för att kyla våra stadsrum. Demografin kan förändras, tätheten ökar så dessa offentliga utrymmen blir viktiga platser att leka eller ha picknick på. Och vi vill hjälpa till att hålla dem vid liv trots att deras ursprungliga design inte längre passar våra behov.